Hey, my name is stupid
Man ligger klar vaken mitt i natten, snubben snarkar i tackt med mina egna andetag, det kliar i kroppen och hans mobil telefon skriker efter dig.. 3 sekunder senare sitter du på huk på dassa locket, kranen står på, du får den här maniska blicken som skulle skrämma livet ur vilken kille som helst, slickar dig runt munnen som en blodtörstig vampyr, du tänker att nu så, nu ska han få den jävlen.. Går igenom hans sms, alla 247 sms:en och hittar.... INGET!
Nästa tanke, nej det här stämmer inte.. Går igenom alla samtals listor, bilder osv.. Det ända du egentligen kommer fram till är att killen kanske bara helt enkelt är en bra kille utan en baktanke. Men lika fan tänker man igen, neeej.. Något måste det vara fel med honom... ?
Varför, kan man inte bara ta det för vad det är, BRA!
Jag har träffat en kille som jag verkligen kan lita på till 110%, jag vet liksom att han är min.. Men dumma dumma jag ska snoka mig fram till ett drama, PÅ FACEBOOK.. Come on!
Det är ju inte honom det är fel på, det är ju mig.. Det var jag som snokade fram fel info, jag som kröka ut mig, jag som ringde och gjorde "slut", jag som satt dyng rak hemma hos vänninan och bankade ihop en billy bokhylla kl 3 inatt med klackskor, jag som gät mig till söms och vaknade med huvudvärk.. Så sitter vi feminister här och gnäller om att killar är dumma i huvet.. Ehrmm, undra vem som är dummast?
Suttit i telefonen med stackaren som är 70 mil ifrån mig och vurderat om jag ska "förlåta" HONOM?
Herre gud säger jag, borde fan vara jag som ber en bön inatt och hoppas på att han vill förlåta MIG för att varit en häxa dem senaste 24 timmarna..
Amen
Mer sol åt folket..
Jag vaknade en morgon i början på Juni 2003, 19 år gammal, inga barn, ingen man och nästan alla mina vänner hade satt dolken i min rygg.
Sitter i valet och kvalet om att kanske emigrera från Sverige och Helsingborg. Hela världen står framför mina fötter, ni vet den här känslan, "Jag mot hela världen"..
Efter att ha sakt mitt till en och annan vad jag egentligen tycker och tänker om vissa, bestämde jag mig för att slå slag i saken, JAG flyttar!
Ahh, jag har en idé.. Jag flyttar norrut, till det kallaste och dyraste landet i världen, OSLO!
Något säger mig att man inte är mogen nog att ta egna beslut när man är 19 år gammal, omdömmet är ju inte riktigt på sin plats i den åldern. Iallafall inte jag som är 25 men fortfarande känner mig som 17. Ända som förändrats sen dess är väll att man måste börja tänka på vad man äter och att andra utgår ifrån att man är "vuxen" men så is not the case.. Jag är fortfarande ung och dum fast med mer skinn på näsan och på magen.
Så hur löser man det här med vädret? Jo man skiter i att betala hyran, bokar en resa till solen och mår bra i en vecka..
Må vädergudarna äta något dem inte tål!
Tar du åt dig?
A bee can kiss the morning sky
A dog can kiss the green grass
But you my friend can kiss my ass
April, april din dumma jävla sill!
Jag vet inte, men ligger jag efter i utveckligen?
Tro mig efter 3 år på samma hak är detta ett ganska stort irritationsmoment.. Jag har en speciell gäst, kallar honom gärna cowboyen, han sitter på sin barstol så som man gör på en häst.
Han kommer in genom dörren, ger mig mogenblicken efter en händelse för över 6 månadersen där han kallade mig för bitch. Jag vet att jag är bitch men det är en sak, men var inte min "vän" och kalla mig det bakom ryggen!
Åter till cowboyen, han hänger av sin fula jävla fjällräven vind jacka på samma jävla krok på väggen som för övrigt "tillhör" ett annat bord och han ska alltid sitta i baren. Sitter det gäster vid bordet han ska hänga av sig blir det sura miner.
Han fortsätter sin ritual med att gå på toaletten, dvs skurar rent vasken sig själv och allt annat det kan finnas baterier på, för det finns du inte mycket av på en offentlig toalett. Sparkar upp dörren med händerna i vädret tar en servett från baren och torkar av sig. Torkpapret på toaletten är för hårt för hans händer, tydligen! Han beställer sin latte som måste vara med standard mjölk annars får han ett psykbryt. Tar en nogrant utvald sked som han sen sköljer av och torkar med en servett, tar en brun socker påse som han också nogrant skakar om, vet ju dock inte om han räknar sekunder eller skak.. Använder sedan samma servett till att noga torka av barsitsen som då är av svart skinn, vissa tillfällen byter han gärna ut barstolen mot någon annan barstol från lokalen, alla är IDENTISKA!
Sätter sig i sin cowboy ställning och väntar på sin kaffe med sked och sockerpåse i högsta hugg, gärna uppe i luften så att det inte är för nära bardisken. Latten kommer mot honom och han fångar upp den så fort han kan, glasen får ALDRIG nudda bardisken.
River itu socker påsen och häller i kaffet eller förlåt Latten.. Inte samma sak! Rör om med sin "rena" sked i exakt samma rörelse, torkar av resterande skum från skeden på glas kanten, Blädrar upp tidningen och tar sin första sipp.. Detta glaset håller han i handen till sista klunken under vilka omständigheter som helst, nästan som om den växt fast i handen. Nu menar jag verkligen fast! Går och hämtar en ny tidning, smäller igen toadörren, minglar eller bara ska titta i fönstret... Detta har han upprepat var dag i över 4 år! Jag vet inte med er, men själv börjar jag förstå varför jag är så skeptisk till mänskligheten.. Detta är 1 av 100 retards som hänger på mitt jobb, DAGLIGEN!
Så förlåt mig om jag är bitter, men jag tycker iallafall jag har en ursäkt.. Vad är din?