It´s not me, It´s you

Det är rätt så underligt  
de tårar jag trodde var oändliga, torkade faktiskt ut.
Det ansikte jag lovade att aldrig glömma, har faktiskt börjat suddas ut.
De känslor jag tyckte var så starka, har faktiskt börjat svalna.
Det jag trodde jag behövde mest här i livet, kunde jag visst kklara mig utan.
All den sorgen jag trodde skulle vara i en evighet,
hittade faktiskt ett slut..











Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Annie

Sometimes i try to be normal. But it gets boring. So i go back to being me.

RSS 2.0